Du är så söt min kära lilla ponny

På väg hem från Tereza upptäckte vi att det finns ponnys i vår park. Alice var dock måttligt road, kanske mest politiskt korrekt av oss alla. Stackars ponnys.

Rutiga bilder

Som ni ser nedan är bilderna rutiga, och mellanrummen extra stora. Det är inte för att jag lagt på en specialeffekt utan för att jag bloggar från telefonen. Skall försöka se över det.

Nu frukost.

Ha en fin söndag!

På egna ben

Alice står och ramlar, men sitter fint!

Gumman Alice i skogen

Med hatt på svaj, kofta över axlarna och filt på benen såg Alice ut som en liten gumma i skogen idag. Pappa Daniel drack kaffe på en bänk som en liten gubbe.

Alice är så stor!

Sista torsdagen på föräldraledigheten. Vi har varit hemma hela dagen, sovit länge, lyssnat på sommarprat, dammsugit och brottats med Alice som numera bara vill klättra på och ställa sig mot allt som är över två decimeter. När hon skulle vila middag, ropade Daniel in mig i rummet och då stod hon upp mot räcket. Ingen chans att sova när det finns värsta gymet i sängen.

Bada kan hon numer göra alldeles själv, med strumpan som ständig följeslagare.

Alice och Odile

Nu har vi fått igång blåtanden så här ramlar det in bilder. Detta från söndagens playdate med svenska Odile och Julia.

Jag visade Daniel en bild på två andra bebisar, något yngre än Alice och Odile och jag tycker mig se en hårfin skillnad. Daniel blev mest sur. Titta här.

När vi hämtade bilen

Nu har Mister Lofvenius och jag äntligen hämtat den nya bilen!

Jag inspekterar...

Vi har nu två bäbisar att ta hand om :D

Direktörn har anlänt.

Det star nagot nytt, gratt, och glänsande i vart garage.

Alice ställer sig upp, grattis på sjumånadersdagen!

Idag kröp Alice mot soffan där jag sattt, sträckte sig upp mot sittdelen, hasade sig fram på knäna ytterligare och satte i en fot efter den andra - Voila! Hon stod! Hon blev så stolt över sig själv, och jag blev så häpet förvånad att vi skrattade tillsammans i flera minuter. Sen ville hon ner på golvet och göra det igen, och igen och igen och igen...

Tidigare idag var vi ute med Alice kompis Odile och promenerade. Jag tog bilder med min nya racer telefon, men vet inte hur man överför dom till datorn, tyvärr så jag får vänta tills Daniel kommer hem i morgon så får han hjälpa mig.

Annars har helgen präglats av de fruktansvärda dödsskjutningarna av undomar på Otöya. Jag är förstummad och förfarad över hur brutal en människa kan bli. Hur rädd han måste vara för människor för att döda nästan 100 ungdomar och dessutom skriva ett manifest som redogör för hans ställningstagande och syftar till att inspirera andra.
Jag är rädd för att sova och jag är rädd för att han kommer att tas för en galning. Men räddast är jag att media skall spela honom i händerna. Och att vi människor skall bete oss precis så som han önskat och planerat. Av rädsla.
Han vill ha öppna dörrar i rätten. Jävel. Jag skall inte lyssna till ett ord som han säger.

Vad händer i tvättmaskinen?

Här har Alcie suttit och tittat i en kvart.

Åh nej, nu när det blev tyst misstänksamt länge gick jag in och fann henne vänd åt andra hållet... ätandes toalettpapper.

I dag är det ingen vanlig dag!

Regnet har öst ner och det har sannerligen varit uppfriskande! Vi tog på oss våra regnjackor, packade ner barnet under regnskydd och tog oss in i Bois de la Cambre och till deras Robinson Chatlet för födelsedagslunch. Det var toppen!

Jag bjöds champagne!

...och en tabulleh med en sås jag inte visste om jag skulle äta eller dricka...

Födelsedagsbarnet!

Alice fick mos med kyckling.

På terassen utanför, som brukar vara full av solande och fikande människor, gick bara svanarna omkring och grack vatten från stolarna.

Minikaniner!

Alice somnade lätt i sin regnkoja så hon missade kaninfesten.

Hebbe lelle

Alice kom hem från Göteborg, såg sig i spegeln och utbrast - Hebbe! Nu får hon heta Hebbe ett litet tag. Känns bra att ha gett henne en rejäl dos av hemstaden.