tisdag 28 juli 2009

Resans första kulturkrock (resans?)

...är inte med på bild. Tack och lov.
Det handlar om en stygg mamma och hennes uppfostrande av sin son på spårvagnen idag. Den innehöll allt för många smällar och allt för
många tysta medpassagerare. Och mig. Lika tyst jag. Ibland är det väldigt frustrerande att inte kunna tala språket.

Och hur kulturrelativistisk skall man vara. Har jag rätt att komma till ett annat land och tala om för människorna där hur de skall uppfostra sina barn.

Ett dagens möte med Belgisk kvinna. Jag hoppas att det inte var ett uttryck för en kultur, utan för en dum kvinnas agerande. Och en spårvagn full av människors tillfälliga tystnad.

Nu till ögonblick från min kamera:


Först Grattis till Malins fina Odenselägenhet som vi tittar på dagen innan vi lämnar Sverige!



Detta är fraktskeppets s.k. "väl tillagade mat". Pölse och Kartoffelmos



För att fira att vi kommit hela till Bryssel firade vi lite på en jätttetrevlig fiskrestaurang, men för att vara Stockholmare tycker jag att Daniel är lite väl kritisk mot de Belgiska räkorna...


Så, ursäkta att vi är osynkade och att våra blogginlägg hoppar fram och tillbaka i tiden. Vi har många kameror och allt för mycket att berätta.

2 kommentarer:

  1. Så fantastiskt att ni är framme! Så fantastiskt att ni fick pölse på ditresan (som om ni inte fått nog med körv den sista veckan in Schweden). Så härligt att ni besöker guds hus under er första dag (själv hade jag kanske valt att köpa ett paraply)... Hoppas flytten till första boendet gått bra nu - skall bli spännande att se bilder!!! Kramar i 1000 till de sötaste brysselkexen! /Emma

    SvaraRadera
  2. Anna & Daniel!
    Härligt härligt och inte ett dugg farligt alls faktiskt verkar ni ha det. Vilket äventyr! Vårt största äventyr var att vi fastnade på Unda när vi åkte Skärgårdsbåt i Uddevalla. Unda är en camping och var läskigt lik Sunes sommar. Vi fick vänta 2 h på båten tillbaka och jag fick så mycket campingbaciller att det kliar i hela stjä... stjärnor har vi sett förr, så vi nöjer oss med regntunga skyar de sista semesterveckorna. Så var inte ledsna över 200 regndagar. Och du Anna, väs elakt på svenska till den onda mamman nästa gång. Eller på Brysselkålska. Man får aldrig aldrig slå barn. Skitkärring! Kramar till er båda.

    Sara

    SvaraRadera