Joyeux Noël

Nu finns vi i Sverige ett tag framöver!

Snökaos på äkta Göteborgskt vis

Så här mycket har det nog aldrig snöat i Bryssel och vi börjar bli lite oroliga att våra flyg till Sverige ska bli inställda i början på nästa vecka. Vi ber till vädergudarna att det inte händer.



I helgen har det vart Rumänsk julmarknad utanför oss men det var nog sämsta tänkbara tillfället för det har inte varit en kotte där på hela tiden vad vi har sett. Rumänerna har mest suttit och häckat i sin Merca och vi hoppas på att det åtminstone varit roligt där för annars är det så himla sorgligt. Vi har i alla fall bidragit med att äta lite av deras frusna gratismat och tittat på deras hemstickade dockor.



I tisdags spelade jag in en reklamfilm med två stycken Fiat 500 bilar och då var det strålande solsken och uppehåll. Tur ska man ha!

Right back at ya

Jag jinxade julpynteriet. Nu har kvinnorna på jobbet börjat pynta kontoren med stora röda sammetsrosetter, kitschiga guldhjärtan, silverrenar, stora grankvistar med julgranskulor, låtsaspaket, stjärnor, drömska änglar och skrattande tomtar i alla dess former...

Dessutom ordnas det välgörenhetsevenemang (ex: "the shoe box charity", "toys for the future" och "the commission quior") till stadens hemlösa, till de fattiga barnen, de sjuka barnen, de krigsdrabbade barnen och så vidare...

Och jag vet inte riktigt hur jag skall hantera det.

Jesusbarnet och Snygg-Nils

Till helgen firas St Nicholas dag här i Belgien (och andra katolska länder också kan jag tro). Det var han som var den riktiga tomten säger man här. Då säger jag att tomten kommer från Nordpolen och rider på renar och minsann är riktigare än deras fula helgon som kommer från Spanien med en hjulångare.

Själva håller vi fast vid de svenska traditionerna. Vi hänger snygg-nissen i enebärabusken och låter de elaka konungarna från västerlandet komma med guld, rökelser och myror. Redan. Varför spara på krutet.

Dessutom lyssnar vi på Palast Orchester. Årets julskiva, vi lovar.

Och så längtar jag litegranna efter mina Nicholasar som skall komma från Sverige i helgen, fast med ett flygplan. Eller kanske renar.

Christina is in da house!

I går drack vi champagne och firande att Christina också fyller 30år. Tyvärr hade hon glömt sin väska med laptop på tåget från jobbresan i Paris så det var lite knyta näven i fickan. Hittegods har stängt på helger här märkte vi och det går bara att ringa till världens otrevligaste personer som säger till en att inte ringa igen. Jag tror dock att hon kommer få tillbaka sin väska till slut. Hoppet är det sista som ska överge en försöker jag säga till dom.

I dag så var det shopping på schemat så jag tog en time out...
Christina har 25% på alla H&M-butiker så tjejerna gav sig iväg fulla av iver.
Dom gillar verkligen varandra : )






Snart kommer dom nog tillbaka med minst 100 kassar var och då ska vi ut och äta middag. Nu hör jag dom i trappan...

Vi gav oss i Waterloo

På jakt efter nya naturupplevelser och upptäckter så begav vi oss till Waterloo efter att Daniel haft ABBA-låten på hjärnan hela morgonen. Vi såg nu för andra gången, på lite närmare håll, hur svenskbyggden utanför Bryssel ser ut. Det område vi kom till fick Djursholm och Hovås att blekna. Waterloo är en svenskby - ett gated community där skogspromenaden var skyltad utefter vilket fordon (människa, häst eller cykel) som fick gå längst vilken väg. Vi valde människovägen, och mötte en häst. Anarki i bourgeoisien! Hästen kom dock ej med på bild. Men den var snygg.

Som ni ser i mitt glittrande hår lyste solen starkt och det var även idag runt 15 grader. Men efter en halvtimmas promenad i Bois de Soignes gav vi upp på grund av hunger och åkte hem.

I vanliga fall brukar Daniel köra och Anna läsa kartan (det har resulterat i många intressanta turer). På väg hem från slagfältet tog Anna tag i ratten och lyckades hitta värstingvägen hem. Mötte polisbilar i full fart och Daniel lyckades fotografera både Anna och poliserna in action.
Som ett datorspel, för någon som inte spelat på länge...

Nu var det på allvar!

I går kväll var det så det stora testet på mitt nya jobb, att själv bildproducera och filma, med fjärrstyrning, presskonferensen då Europas president och utrikesminister för första gången skulle utses. Första gången denna utrustningen skulle användas i ett viktigt sammanhang också så det var lite nervöst. Jag fick även höra några lugnande ord av min chef: "if you mess up they probably will not let you leave the building alive." Det var fullproppat med pressfolk på rådet, där toppmötena hålls, och stämningen var så där som man kan ta på. Ballt faktiskt! Det var även fullproppat med människor i kontrollrummet där jag satt eftersom alla ville se från bästa plats alternativt så att jag inte skulle "mess up". Hur gick det då? Det kan ni se själva här nedanför men jag kom ut ur rådet med livet i behåll så det var nog ett bra tecken.

Mäktigt bra på Yatzy

Anna är kass på Yatzy jämfört med mig för jag är mighty! Yatzy i sexor på ett kast! Sen direkt efter Yatzy i fyror. Se och njut.



Spelkvällar är som bäst när man vinner. Förkrossande dessutom.

Lördagslunch i solen

Lördagslunch i solen i Antwerpen. from Brysselkex on Vimeo.

I lördags åkte vi till Antwerpen för första gången och letade efter en fräck jacka till Anna. Dagen började med spöregn och storm och jag tänkte att det här kommer aldrig bli bra. När vi kom fram sprack det upp och blev en strålande dag.

Antwerpen 14 Nov 2009

Almost International Superstar

Nu har det hänt mycket igen utan att jag skrivit något. Jag river av det som fortfarande finns på näthinnan, nämligen Startsladds internationella genombrott! Vi fick ett ganska mystiskt e-mail på vårt gemensamma Startsladd konto för ett tag sedan:

"Hello,

We saw your work and we'd like to invite you to play your Vj set for the 7th of november. It's going to be a electro/house gig.
We will earn 250 euros for a 3hours set, included fees, and food.

Would you like it?

kind regards

delphine pour l'équipe de prog vj."

Vad säger man om det? Ja såklart! Det visade sig senare vara en klubb i Genève där denna fest skulle äga rum. Efter ett antal ganska förvirrade e-mail så satt jag då på ett plan till det där landet som är så himla svårt att säga namnet på. Det som inte hade framgått i deras mail var ju om dom visste att vi var tre stycken och att två bor i Göteborg och jag bor i Bryssel. Det hade dom inte riktigt fattat och det visade sig att det skulle bli för dyrt för dem att ta dit mer än en person. Vilket blev jag pga. det billigare flyget. Tur för mig! Sen var det även en viss felskrivning på we istället för you will earn, men det blev ju rätt det med till slut. Hur gick det då? Det kan ni se själva på vår fina nya hemsida. Jag citerar Andreas:

"Startsladd firar murens fall med en ny hemsida och nytt showreel! För att ära och fira friheten levererar vi elektroniska illusioner åt folket i sann tysk anda!" www.startsladd.se

ING listens to me...

Som en påminelse åt mig själv och en ytterligare ledtråd i historien om den lurande lejonbanken, lägger jag upp en bild som visar hur proffsigt banktjänstemännen sköter ärenden av ovan (nedan) nämnda slag.

Om en vecka skulle jag gå tillbaka till bankbyschan och klaga ifall jag inte fått in några pengar på kontot. Hoppas att byschan står kvar...

Lejonbanken luras och bedras

Igår hände något intressant när jag skulle ta ut pengar för att betala min sjukhusräkning (65 € för 5 minuters näspeteri). Sjukhuset tog inte VISA-kort så jag fick gå till bankomaten.
Banken var stängd förrenovering så jag fick gå till en byscha på gatan där man hade en provisorisk bankfilial. Jag stoppade in mitt kort och tryckte på 100. Jag fick ut 40. Två tjugor.

Jag undrade "tryckte jag verkligen på 100? Så jag testade igen. Och fick ut 40. 2 st tjugor. Hjälp, tänkte jag. Dom luras och bedras. Så jag testade igen, denna gång med 50. Jag fick ut en 20-lapp.

Efter tre försök i en byschbankomat kände jag att loppet var kört, pengarna var borta (jag hade i nuläget förlorat 150 €), så jag kunde lika gärna testa igen, denna gång med ett vittne. En till synes snäll stilig äldre herre bevittnade händelsen. Mycket riktigt 20 € istället för 50.

Den stilige herrn sa åt mig att kontakta bankpersonalen (Döhö) och gick därifrån - han var inte jättesugen på att testa om det gick lika illa för honom själv. Jag fick varesig hasn namn eller nummer. Så det vittnet gick förlorat.

Jag insåg hursomhelst att det faktiskt också fanns ett litet bankkontor i anslutning till bankomaten, men det var stängt - lunchstängt. Men kontoret skulle öppna om 12 minuter så jag bestämde mig för att vänta.

Efter 20 minuter kom tre tonåringar, hånglandes m.m. och öppnade dörren. Det låg en mycket erotisk stämning i luften. "Kan vi hjälpa till?" "Eh, öh, J'ai got too peu Euro..."

Medgångssupportrar

Blåvitt spelar avgörande match mot AIK och vi sitter och lyssnar på en fruktansvärt dålig webbradiouppkopping. Kommentatorerna liksom scattar fram orden. Daniel håller på AIK. Blåvitt leder. Vi är medgångssuportrar som förmodligen kommer vara lika glada oavsett hur det går. Satan, nu gjorde AIK mål.

I kväll skall vi på italiensk inflyttningsfest. Vi laddar med Italiensk glass till fotbollen.
I tisdags köpte jag en liten burk amerikansk glass - Ben and Jerrys för 7€50 - som hittat. Men vi fick en hatt på köpet.



Daniel gillade glassen och hatten, här poserandes med mina franskaböcker. Jag har mina prövningar på tisdag och onsdag nästa vecka. Muntligt och skriftligt. Håll tummarna.

Kommentarer

Det verkar som att det varit ett problem att lämna kommenarer på bloggen. Det skall det inte vara längre... Hoppas jag. Jag har fixat och trixat lite...

Malin är här!

Och hon har hittat till Pierre Marcolini

Weather forecast Brussels

Dan, Malin och Andreas; Ta med er sydvästen!

Wild life part 2

Vi kom faktiskt iväg till Ardennerna på riktigt i helgen. Redan på fredagskvällen bestämde vi oss för att ta oss till den stad som ligger närmast Bryssel, Dinant. Vi gick upp i ottan (9.00) och tryckte i oss en frukost-lunch-kombo, packade ner extramackor och vattenflaska och for iväg. Väl i Dinant (som ju var en stad och inte alls något high wild life), fick vi tips om ett ställe i
bergen* där det skulle vara fint, så efter att vi satt i oss vår medhavda matsäck åkte vi vidare...

Vi hamnade i områderna kring Falâent och startade vid en övergiven borg. Därifrån gick vi i cirklar med en radie på sisådär 1 km. Det luktade lövskog och svamp. Och solen sken. Jag tror vi har några bilder att dela med er. De kommer inom kort.

* Det var egentligen inga berg, mest kullar och dalar, vi var ju bara i början av Ardennerna. Men väl wild life ändå!

Wild life

Daniel har inte varit riktigt nöjd med andelen naturupplevelser i förhållande till stadsevenemang under våra lediga dagar. Som ni ser i tidigare inlägg har stadsturer och shopping blivit allt mer förekommande de senaste veckorna. Så vi bestämde att denna söndag skulle bli en naturnära dag.

Kl. 11 på söndag förmiddag satt Daniel framför datorn och googlade på "nature" "green areas" och "mountaintops". Det slutade i att han fick nys på Ardennerna. Ett grönt bergområde i sydöstra Belgien – Bingo.

Men yttre ramar hindrade Daniel från även detta möte med naturen. Ekvationen avstånd och time limit satte stopp. Det var helt enkelt för långt bort och vi hade en middag att gå på samma kväll (dessutom hade klockan redan blivit 12.00).

Så vi slog istället upp vår turistguide och hittade Konungaparken. Laken. Det var det största gröna område vi kunde hitta i lagom avstånd för att hinna hem innan kalaset började. Så vi åkte dit

Parkerna i Bryssel är ingalunda vildvuxna eller okultiverade, utan varje plätt är noga genomtänkt och välplanerad. Kung Leopold I lät bygga en kinesisk pavillion och ett japansk torn i utkanten av sin trädgård. Det är numer den asiatiska parken. En mystisk park som man blir glad av.

Daniel tröttnade lite (var nog lite besviken), tog en äpplepaus (för blodsockret).

Jag hittade en annan trött men snäll dörrvaktare.

Vi satte punkt för att finna några som helst tecken på vildliv när vi hittade en täljande scout i Parken. Är inte en scout det yttersta tecknet på att man kommit till skogen? Detta är alltså Bryssels skog? Wild!

Dags för en update

På tiden att göra ett nytt inlägg... Det har hänt så himla mycket sedan jag skrev sist så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har i princip jobbat varje dag sedan jag fick mitt presskort, som har varit nyckeln till att jobba inom EU-institutioner. Tex. det senaste toppmötet som var på min födelsedag då jag fick jobba med att följa Berlusconi fram till efter midnatt. Den här gången fick jag rätt namn.

I går var det speciellt roligt då jag jobbade på rådet när alla bossarna för de tre stora; kommissionen, rådet (Fredrik Reinfeldt för tillfället) och parlamentet, höll presskonferens om eu:s framtid med Lissabon-fördraget. För första gången kände jag verkligen att jag var i handlingarnas centrum då världspressen håller andan och väntar på vad som ska sägas. Märktes att Fredrik gillade det också. Kolla själv! Det är ju inte ofta som så stora frågor hanteras och det har därför vart rätt dött på presskonferenserna jag jobbat med hittills. Tur att man har dator med sig för ibland har jag fått vänta i timmar på att dom ska behaga börja.

Idag är det dock tvättdag för min del och eftersom vi ännu inte har hittat någon bra torkställning så blir det något av ett kaos.

För två veckor sedan hade vi vårt första besök från Sverige. Mina föräldrar hade hittat en två-för-en biljett och lyckades ta sig ner före Emma som ju hade bokat långt tidigare. Det var kul att kunna visa upp sin nya hemstad som vi faktiskt kan ganska bra trots den korta tiden vi bott här. Det var också skönt att se några bekanta ansikten. Det gick även ganska lätt att hitta till flygplatsen som ligger bara några kilometer utanför Bryssel så nu är det bara att boka ett flyga så plockar jag upp er här. Semester med boende, bilskjuts och guidade turer inkluderat!

Förra helgen kom Emma hit som Anna redan nämnt. Vid det laget hade det slagit om från sommarvärmen, som mina föräldrar fick njuta av, till rena vintern så man fick verkligen byllsa på sig för att inte frysa.

Det var dock minst lika roligt att ha Emma här, som även blev erbjuden jobb på den fräckaste glasögon-design-affären i Bryssel när vi kikade in där. Vi tjatade sedan på henne rätt länge om det men vi får se vad hon gör. Jag tog en bild där inne som jag fräckade till lite för att ni ska förstå hur fräckt det var där (språket blir även lite skadat av att umgås med Emma för mycket.)

Vi avslutade med världens sjukaste livekonsert på den lokala pubben som var någon slags blandning av Lars-Kristers och Tingeling från Grotesco. Jag är fortfarande chockerad och skrattar när jag tänker på det.

Det har börjat regna..

Så här såg det ut utanför restaurangen idag.

Snart kommer Emma

Daniel är och hämtar henne på flygplatsen.

Det skall bli en festlig helg!

Balkan Night @ Place Chatelain

I onsdags var det marknad igen utanför lägenheten. Det var ganska regnigt så vi orkade inte riktigt gå ut. Jag pratade med Dan i telefon och gratulerade honom på 30-årsdagen, när plötsligt det hördes blåsinstrument och baktakt från torget. Kan det vara sant? Jag har ju letat efter en balkanfest sen jag flyttade hit och saknaden från våra vänner i Balkan Beat Party i Göteborg började bli påtaglig. Jag sprang ut i småregnet och följde tonerna för att finna detta fantastiska band som tydligen var från Makedonien. Nu har den här stan allt! kolla i HD vettja

Svenska smaker

Vi bjöd till svenskt kalas i vår nya lägenhet igår. Hade dock själva ingen kamera, men fick mailat några bilder från vår slovenska kompis Barbara som knäppt ett par bilder.

Vi var 13 personer - vi har en soffa och fyra stolar. Så det var trevligt och trångt! Och folket gillade maten. Vi bjöd på västerbottenpaj, kantareller och knäckebröd. Lingoncheescake och en massa godis. Djungelvrålen var särskilt uppskattade...


Gosia trodde att djungelvrålen var giftiga

Italienar-Gabrieles tallrik är tom - det är ett gott tecken.

Värdparet ser lite skrämda ut av tillställningen, men lovar att de hade trevligt...

Efterlysning

Tips på svenska snacks sökes. Smårätter man kan ser vera om man bjuder över någon på ett glas vin eller en svensk öl...

Goda saker som man kan vara lite stolt över. Inte surströmming.

På fredag åker jag till Sverige BTW. På bröllop. Det skall bli fantastiskt!

Presskort till allt!

Nu har jag äntligen fått mitt presskort som tar mig in överallt. Dom gav mig tydligen fel så jag fick det "riktiga" kortet som dom flesta frilansare inte har. Lägg märke till namnet dock. Har man tre förnamn så blir det så. Att tänka på när man ska döpa sina barn. Jag ska i alla fall utvärderas i en månad sen får jag ett kort som gäller ett år. Hoppas dom inte byter till det sämre eller att jag klantar mig i morgon när jag ska filma Anders Borg och gänget så jag blir portad.

Mobbefoton på Eu-området

Under veckan som gick var jag på diverse intervjuer och fixade i största allmänhet. Här var jag på intervju på IPC som är det internationella press centret i Bryssel. Det ligger precis vid EU-kommissionen. I går var jag där igen och jobbade för första gången! Livet som frilans har börjat!

Men åter till förra veckan. Jag var som sagt på intervju och efter den så tänkte jag överraska Anna genom att komma och äta lunch på hennes jobb. Jag var dock en halvtimme för tidig så jag ägnade tiden åt att mobbefota (glömde min fina D60a hemma) EU-området som låg totalt öde så här i semestertider.

Blankt, stort, glas och betong - mäktigt!

Nu kom jag fram till Annas jobb. Jag vågade dock inte stå och foto hela entrén när Annas jobbarkompisar gick förbi, tänkte att jag kanske skämmer ut mig : )

Se alla bilderna här!

It takes three to tango

Måndagkväll och jag är ensam hemma. Men glad ensam hemma. Jag har just skjutsat Daniel till ett jobb och jag har en rolig bok som ligger och väntar på nattduksbordet.

Tre ord i en mening som kan förklaras närmare; Jag har skjutsat Daniel. Ja, jag har för första gången kört bil i Bryssel! Dessutom mitt in i smeten. Hade visserligen inte räknat med att Bryssels (nästan) största gata Rue de la Loi skulle vara enkelriktad, så jag fick köra en omväg för att komma till Berlaymont vid vilken studion Daniel skall filma i ligger. Men jag hittade rätt, och körde rätt in på en parkering, precis utanför huvudentrén. Jag var så nöjd med mig själv att jag skrattade hela bussresan hem. (Ja, vi hittade en parkeringsplats så jag lämnade bilen så att Daniel kunde köra hem själv i natt).

Berlaymont - Komissionens högkvarter. Här jobbar inte jag.

Ord två: Daniel jobb. Superkul för honom att de ringde och ville att han skulle filma i en studio i kväll/natt. Känns som han har fått in en liten tå i något intressant. Dessutom precis vid kommissionens högkvarter. Han får berätta mer själv.

Ord tre: Rolig bok på nattduksbordet. Jag har hittat min framtida favoritaffär. Filigranes. En superstor bokaffär. Dessvärre var det engelska utbudet begränsat till ett källarrum (och jag var ganska oförberedd när jag på lunchrasten dök på affären), så jag köpte en Marian Keys-bok. Men älskar den. Så härligt lättsam och rolig att jag när jag sitter på kontoret (nedan) och läser risk management-rapporter och internutredningar bara längtar hem efter min chic lit.
Men tips på engelska författare mottages tacksamt.

Mitt kontor. En mindre variant av Berlaymont på Sq de Meeus där 3000 pers arbetar.

Den soliga staden... på gott och ont

Som Sven med flera så uppmärksamt noterat är Bryssel inte alls någon regnig stad. Förutom några skurar (riktigt tunga sådana visserligen) har det under de fyra veckor vi varit här varit solsken varenda dag.
Detta har börjat göra oss lite smått oroliga. Vi har nämligen från pålitliga källor läst att Bryssel har 200 regndagar per år, d.v.s. 165 dagar utan regn. Pessimisten i mig gör då snabbt iakttagelsen att antalet soldagar minskar i hög fart samtidigt som de 200 regndagarna återstår.

Optimisten, hon som försöker tänka utanför boxen, menar att definitionen på regndag är "en dag som det regnat i alla fall lite grann på" vilket gör att antalet regndagar istället minskar.

Exempel; Igår var det en fantastiskt solig dag. 32 grader tror jag. Men på kvällen började det störtregna. Vansinnesregna. Som optimist kategoriserar jag denna dag som en regndag. Vilket innebär att antalet soldagar inte minskas, utan finns kvar för framtida helger. Pessimisten skulle kategorisera gårdagen som solskensdag och därmed dra ner den framtida kvoten soldagar.

Ok, en ganska meningslös analys av ett förmodligen ointressant ämne som ändå inte går att förändra. Men, man kan ju i alla fall vara förberedd…