Det är magiskt att följa Alice utveckling. Det som för några veckor sedan kändes omöjligt gör hon idag utan mindre bekymmer, och det som för några veckor sedan kändes som en världsrevloution känns idag som vardagsmat. Det går snabbt och känns viktigt att dokumentera... vem vet nästa vecka kanske jag inte tycker att detta är så fantastiskt längre. Då kanske rygglyften konkurrerar med något annat.
Att ligga på mage har varit något Alice gjort motsträvigt. Hon har mest gnällt redan efter en halv minuts försök till gungande. Men nu, nu ligger hon och sträcker sig som en Yogainstruktör och ser till och med ut att gilla det. Lyckligast blir hon när hon lyckas fånga bollen, och se sig själv i den lilla spegeln.
